”Pissemärrarna kommer att gallra ut sig själva.”

Lena Sellman/Grand Prix Media

I dag bjuder Grand Prix Media på en artikel om vad som krävs för att föda upp en mästerskapshäst, 9 vassa tips till uppfödaren och vad Malin Rinné och Helena Torstensson tycker om ET på tävlingsston.

I samband med SWB:s årsmöte i Norrköping i mitten av mars stod Helena Torstensson och Malin Rinné på talarlistan. Ämnet var ”hur ska vi få svenska ryttare att rida svenskfödda hästar i mästerskap?”. Båda har lång och gedigen tävlingserfarenhet. De har också erfarenhet av träning, tävling och avel i Tyskland, där de jobbat under många år. Därför är också deras åsikter och erfarenheter intressanta ur ett svenskt perspektiv.

Malin Rinné har avelsintresset med sig från föräldrarna och Helena Torstensson har varit Paul Schockemöhles förlängda arm för hingstverksamheten på Flyinge under många år.

- För att föda upp framtida mästerskapshästar måste vi hela tiden förändra oss. Vad behöver ryttarna i morgon? Vad kan vi göra tillsammans för att nå målet?

Självkritik och självrannsakan är nyckelord, menar Helena. Att avla på ston som inte håller för tävling eller inte går att rida är ingen bra start.

- Problemet för oss svenskar tror jag är att många av oss älskar våra hästar lika mycket som våra barn, vi har för svårt att göra oss av med ston som inte duger, säger Helena Torstensson.

Att känna till sitt avelsstos möderne är också otroligt viktigt.

- Ju mer vi vet om mödernet ju mindre kommer avkomman att överraska oss. Sen kan ju generna alltid gäcka oss, men inte lika mycket om vi känner till både hingstens och stoets möderne.

Social license to operate är I dag på allas läppar och vi kan räkna med att tävlingsreglementet kommer att fortsätta förändras i takt med de åsikter som kommer att väga tungt där.

- Samma regler på tävling som träning innebär att tränarna kommer att få ett tungt ansvar. När spö inte får användas ens hemma kommer pissemärrarna att gallra ut sig själva, för de passar inte in i reglementet.

Framtiden kommer att kräva hästar som glatt och villigt utför det vi ber dem om. Därför tror Helena att valet av bärarston vid embryotransfer också kommer att spela stor roll i framtiden. Fölen tar efter sina mödrar, även icke-biologiska, så mycket under sin uppväxt vid stoets sida att det kommer att bli viktigt att de går med trevliga mödrar.

Helena Torstensson vill också få uppfödarna att tänka långsiktigt i sitt avelsarbete.
- Planera inte bara för att ta fram en slutprodukt, tänk även på kommande generationer. Tänk i flera led framåt.

När det gäller hållbarhet ska uppfödaren noga överväga vilken sorts skada ett tilltänkt avelssto har innan det används i avel.
- Vi måste se till att avla på friska och sunda individer om vi vill ha friska och sunda tävlingshästar.

Ett observandum från Helena är att vara medveten om att röntgenfynd bedöms annorlunda utomlands än i Sverige.
- Det gör att utländska hingstar som godkänns på prestation men som har röntgenfynd trillar rakt in i SWB:s system utan att uppfödarna är medvetna om det. Därför bör man kanske ställa sig frågan: har mitt sto OCD? Man kanske får röntga stoet och göra en liten check för att vara på den säkra sidan. Sedan ska vi inte glömma att det finns hingstar som själv är fria från OCD men ändå kan förärva det. Men var nyfikna, undersök så mycket du kan! Ju mer du vet desto mindre överraskad blir du.
- Men ställ inte frågan på Facebook, understryker Malin.

När det gäller temperamentet hos en tävlingshäst för den allra högsta nivån krävs energi.
- De behöver extra energi och vara heta nog för att orka alla dagar under ett mästerskap. Det vet man inte riktigt när det gäller de unga hingstarna, om de har det som krävs för toppsporten. De måste ha blod – så att de tar en framåt.

Helena tycker också att uppfödarna måste vara mer källkritiska. Inte nöja sig med några fantastiska klipp på en hingst på sociala medier.
- Om vi producerar fram hästar är det mycket som inte märks på sådana klipp.

Hästarna med mycket blod är ofta ”sprakiga” som unga.
- Vi måste hantera det på rätt sätt, då blir det en positiv egenskap. Men de hästarna måste man ”tala till” med stora tydliga bokstäver.

Även inom dressyren efterfrågas en annan typ av häst.- De måste ha förmågan att slappna av men även att röra sig utan spänning, säger Malin Rinné.
- De hästar som direkt bara drar i panik kommer därför också att sortera ut sig ur sporten, konstaterar Helena.

Malin påpekar att man inte vill rida för många meter på en häst ”i onödan”.
- Den spända hästen får gå mycket mer än den som är avslappnad från start och det sliter mycket mer på hästen.
Därför kommer hingstlinjer som förärver ”spokiness” också att gallra ut sig ur svensk avel, tror Helena.
- Avkommorna blir för svårridna helt enkelt, de kräver mer av ryttarna.

I en (nära?) framtid där även sporrar kan förbjudas på tävling krävs hästar som gillar att göra jobbet.
- De måste tåla att tränas, acceptera och vilja vara på jobbet. Och jag som ryttare vill ju att mina hästar ska ha roligt på jobbet! säger Malin.

En ändamålsenlig exteriör är förstås också viktig.
- Det här känns bekvämt, är den känsla man som ryttare vill ha. Släpp de unga hästarna lösa och se hur de beter sig. Om de sätter sig lite bak och blir lätt i framdelen eller om de gräver ner sig fram? Den som blir lätt fram blir sannolikt lättare att rida i framtiden. Sen finns det alltid hästar som har ett mindset och en vilja som kompenserar för en dålig exteriör, men sträva alltid efter att hästen ska vara så korrekt som möjligt, säger Helena.
Själv är hon inte förtjust i korta halsar och korta framben.
- Det känns obehagligt. Och ju högre hindren blir desto högre måste halsen komma upp.

Men mest av allt saknar Helena Torstensson scope hos den svenska hopphästen.
- Vi måste avla mer för scope. Vad är då scope? Det är inte bara förmågan att hoppa högt, det är också elasticitet, mod och förmåga att accelerera mot höga hinder. Eftersom jag anser att de svenska stona ofta saknar scope måste vi plocka in det från hingstarna. Har du ett försiktigt sto? Välj scope. Se hela tiden till att plocka in scope i din hoppavel.

Malin och Helena hade flera allmänna råd.
- Avla med en kompis, dela på kostnaderna och glädjeämnena.
Se över hur dina ston stämmer in på ditt avelsmål. Om de inte gör det, sälj eller ändra målsättining.
- Det blir roligare om man startar i rätt ände. Då blir det roligare på slutet, konstaterar Helena.

Vänta inte heller med att utvärdera resultatet av din avel. Granska redan det första fölet med kritiska ögon. Hur står den på sina ben? Hur utvecklas den? Var klarsynt och ärlig mot dig själv.
- Hoppfölet ska såklart inte hoppa men kolla hur den beter sig med en bom på marken, tipsar Helena.

Helena anser att det finns många fina svenska uppfödningar men tror att många inte får chansen att visa sin talang.
- Det är de talangfulla hästarna vi bränner först. Det krävs inte många tillfällen där det går fel för att de här hästarna ska bli förstörda. Hjärtat blir mindre och mindre för varje gång och till slut vågar de inte för att de har den här känsligheten som vi söker efter hos en riktig topphäst. Det är ju dem vi vill åt. Därför måste deras visare verkligen vara med och se till att de inte hamnar i svårigheter de inte kan lösa.
Ett sätt är att se till att hästen hamnar hos rätt ryttare och inse att den som var rätt vid inridningen kanske inte är rätt när det är dags att gå vidare med 4-, 5- och 6-åringens uppgifter.

Våga byta ryttare var ett starkt budskap från Helena och Malin.
- Om du låter hästen stanna på samma ställe kanske du missar tåget, konstaterar Helena och fortsätter:
- Se det i stället som ett naturligt steg i hästens utbildning och att du skapar fler relationer. Och skulle hästen sedan inte nå dit vi tänkt finns det fler kanaler för vad det ska bli av den. Om hästen inte vill är det också tveksamt om du ska ödsla mer tid och pengar på den.

Helena påminner också om vikten av att ge den unga hästen vila. Vissa i toppsporten tävlar inte sina unga hästar alls. Däremot tränas de förstås hela tiden.
- Vi har ett fönster där vi kan påverka muskler, leder och ligament så det är klart att de ska tränas som unga. Men de behöver kanske inte vara med på alla unghästtävlingar? Fokusera mer på utbildning än tävling.

- I Sverige tycker jag mig se att många chansar. De startar klasser som de egentligen inte är förberedda för. Man ska inte vara orolig när man åker hemifrån, då är hästen inte tillräckligt förberedd. I hoppning kan mycket hända, det gör ont om man slår sig och det gäller både ryttare och hästar. Det tar på hästarnas självkänsla och mod om de måste starta klasser de inte är redo för.

9 vassa tips från Helena och Malin

1 Om du är osäker på det unga stoets arbetsvillighet, sätt in henne direkt i sporten, innan du avlar på henne.

2 Om stoet suger luft vid hoppning – sy henne direkt. Det drar ner hennes förmåga att hoppa, hon tappar scope och vågar inte riktigt ta ut språnget.

3 Blir det ingen bra avkomma med den första eller andra hingsten du använder till ett sto blir det inte bra med den tredje heller. Rangera snabbt ut ston som inte levererar.

4 Vi har många kapitalstarka kunder i branschen – bränn dem inte på en försäljning, tänk långsiktigt.

5 Våga fråga ryttare om samarbeten, sälj eller t om ge bort halva fölet mot att ryttaren utbildar den är ett exempel.

6 Bli bättre på att deala och sälja. ”Vi är superdåliga på att deala i det här landet. Vi måste lära oss att sälja för att få vår avelsverksamhet att gå runt. Du kanske också måste släppa den bästa avkomman för att skapa ringar på vattnet” säger Helena.

7 För att undvika att satsa på att lägga pengarna på fel häst, fråga någon som är duktig. Var krass - och vänd dig inte till en ja-sägare när du ställer frågan.

8 För att se hur hingstar förärver sig, följ till exempel Bundechampionat, där visas de gruppvis efter olika fäder.

9 Kom ihåg att hingstarna avlar som de är, inte det ryttarna kompenserar för. Försök att hitta det positiva blodet och energin.

Helena och Malin om ET

Både Helena Torstensson och Malin Rinné tycker att tävlingsstoet måste få en ordentlig paus om hon ska användas för avel med embryotransfer.
- Ställ av från tävling för det ÄR jobbigt för dem. Det är ofta ryttarna som hetsar om att stoet ska tävlas samtidigt men det är slitigt och det blir för mycket stress för stoet. Ett stort antal ston är inte sitt rätta jag under den här tiden, berättar Helena.
Hon får medhåll av Malin.
- Jag tycker att många ston nästan blir deprimerade och vissa tappar i vikt.